Då jag aldrig hade möjlighet att uppleva den totala friheten på motorvelociped när jag var femton, så blev det naturliga steget i mitt alltmer sjuka tillstånd att på “äldre dar” hänföra mig åt dessa stålhingstar. Den första kontakten med en moped skedde i och för sig redan i 12-13 års åldern då vi tog hem min fars gamla moped och använde som “stugmoppe”. Dock är det samma moped som senare fraktas hem till mig och mitt garage för att börja sitt nya liv som nostalgimoppe.
Mopeden i fråga är en Rexoped Fleetline från 1956. Utrustad med den i mitt tycke vackraste och mest prestigefyllda motorn av dem alla VICTORIA MS51.
Efter något års mopedåkande så pågår just nu en totalrenovering av denna min fars första moped. Den kommer att bli nog så fin som när den lämnade fabriken i Halmstad 1956. Några smakprov från renoveringen:
Min (o)vana trogen så kommer även den att vara utrustad med tidstypiska tillbehör som sökarlykta med inbyggd backspegel, färganpassade sidoväskor i papp, skärmkråka med REX eget stegrande lejon.
Vidare har jag fått tag i ett bättre begagnat avgassystem av den korta modellen som slutar under motorn. Nu väntas det bara på reproducerade handtillverkade vattendekaler i exakt rätt originalutförande för att Rexopeden åter skall kunna berika våra fina asfalterade och dammfria vägar! Grusvägar är numera inte uppskattade men kan i nödfall beträdas!
Efter dryga sexton (16) års restaurering så är nu Rexopeden äntligen återställd i sin forna glans och så här blev slutresultatet:
Visste ni föresten varför modell av Rexoped har ett av mopedvärldens vackraste namn?? Jo, Fleetline i REX modellprogram betyder att modellen är extrautrustad med en mycket avancerad och komfortabel bakhjulsfjädring! Snacka om ingenjörskonst på högsta nivå!
Under tiden som Rexen är under renovering så var man ju tvången att ha något annat trevligt att förflytta sig med ljumma sommarkvällar för att inhandla en Pucko!
Det resulterade i två mopeder till! Båda inköpta via det eminenta Blocket.se.
Den första av de två var min ursprungliga drömmoped, en Monark Monarscoot från 1961. Kan en Harley Davidsson eller Indian Big Chief bli mer lik en Monarscoot??
Denna fantastiskt genomdesignade skapelse med svepande linjer, tvåfärgslackering, guldrandning, vita däcksidor, mycket krom, tystgående med borttonade ljud, väderskyddad, stark, plats för medåkande barn mm.!
Detta måste helt enkelt vara den optimala mopeden!! Mopeden köptes av mopedgurun Freppa i Gefle Mopedveteraner. Freppa hade gjort en grundlig genomgång, förutom med motorn, av hela mopeden och försökt uppnå originalskick med patina. Jag har fortsatt i den banan fast fokuserat på form och funktion dvs. på utseendet. Bättrad originallack, gamla däck med vita sida och putsat krom är allt som behövts på utsidan.
Motorn är dock omborrad efter att den skurit pga. tidigare ägares, läs Freppas, felmonterade kolvring, och i övrigt genomgången av Freppa. Gamla originaldäck från Värnamo har letats upp och monterats. Dessa satt originalmonterade på Monarscooten. Det som många menar är bland det svåraste att uppbringa är ett original grenrör till JLO från denna tid. Men då man är lite bekant med en storsamlare av mopeder som dagen till ära tyckte att solen skulle lysa på alla så fick jag köpa loss ett N.O.S rör för montage, tack P-O! Det pryder verkligen sin plats – se bild!
Mopeden har avverkat c:a 900 mil sedan 1961.
Den andra mopeden blev min mera av en slump än en medveten handling. Det var också en annons i Blocket som fick min uppmärksamhet. “Raketare från 1961 säljes”.
Jag har alltid varit svag för fint formgivna nostalgiprodukter och en Raketare dvs. en Crescent med den nya fräsiga Jet-designen stog högt i kurs. Då säljaren befann sig i mitt närområde så genomfördes ett besök i dennes garage. Döm om min förvÃåing då mopeden som tornar fram i ljuset är en Sport! Jag tidigare bara sett en (1) sådan i verkligheten och framför mig står nu en likadan, men desto finare!
Den svart/vita lackeringen var i fantastiskt välbevarat originalskick.
Den för 61:orna unika ovala kromade Sporttanken med de speciella Sport-dekalerna, vita däcksidorna, ja allt utstrålade lågmilare i originalskick!
Då vi efter en provkörning kommit överens om ett pris så var mopeden min. Det var bara att köpa en bukett blommor på vägen hem för att blidka hustrun och förklara att “vi” hade investerat i en moped till!
Efter polering och vaxning så sken mopeden ännu mer. Den har gått c:a 450 mil till dags dato, enligt originalmätaren, och det finns ingen anledning att tvivla på detta. Den har brukats som vardagsmoped och har små märken efter sin åtidigare ägare men det ger ju bara mer själ åt denna succémoped från det glada 60-talet. Här har kompletteringsarbetet “bara” varit att leta rätt på en original instruktionsbok, original bensinkran med plastkopp samt de små grå gummikuddar som sitter på locket till verktygslådan.
Dessa små grå trodde jag var helt omöjliga att få tag på men via kontakter så erhöll jag två N.O.S kuddar med ingjutet N som i Nymans och allt!
De sistnämnda mopederna är nu sålda och står förhoppningsvis bland andra moppekompisar och myser! Ni fattas mig! 🙁